Har under de senaste veckorna arbetat med religioner i skolan och jag valde Buddhismen. Redan när min lärare visade första bilden på power pointen om Buddhismen visste jag att det var för mig. Har länge sökt efter ett ord att sätta på känslan jag kände när jag skrev inlägget "när alla bitar faller på plats". Nirvana. Nu har jag hittat ordet. 

Ni vet när man är klar med allt man ska hinna med under dagen och lägger sig i soffan och verkligen pustar ut - den känslan är alltså nirvana. Den känslan hade jag över hela livet. Helt underbart var hur det kändes att veta att jag är "klar" med den här delav av mitt liv. 

 

Har redan börjat planera nästa del av mitt liv, det spännande är att jag inte vet allt hur lång den delen är? Tills jag gifter mig? Tills jag blir 30? Är det ens någon som vet? 1 år framöver vet jag till 100 % vad jag vill göra med mitt liv. Det första på listan är att boka tid för en till tatuering då jag från början skulle göra två men "gav" ena till mamma. Eller nej, allra först på listan är att duscha och kolla braking bad.